Det är inte riktigt som vi önskar här hemma. Smilla bor hos min Mamma och Pappa för tillfället och har inte varit hemma sedan allt hände.

 

Hon har det jätte bra hos dom och trivs som fisken i havet. Men vi saknar henne och självklart saknar hon oss :D

 

Dom mest kritiska dagarna har passerat (tack gode gud) och hon är på fötter igen. Viftar på svansen, följer Pappa vart han än ska och hon ligger ute och njuter i solen. Äter mat bra och går nu runt kvarteret när hon ska kissa och bajsa.

 

Det är dock fruktansvärt jobbigt att inte ha henne här men pga den traumatiska chocken kan det komma tillbaka om hon kommer hem, eftersom det var här hon fick den. Så i dag vet vi inte om hon kommer klara av att bo med oss igen :(

 

Det är väldigt jobbigt och frustrerande mest jobbigt då vi ofta är hos mina föräldrar men nu inte kan :( Skulle vi åka dit och hälsa på Smilla skulle hon bli förkrossad om vi åkte hem utan henne.

 

Idag har vi varit utan henne i över en vecka :( En extremt lång, orolig och fruktansvärd vecka.

 

Vi hoppas alla att allt blir som förr och planen är att hon får följa med hem nästa helg. Vi håller alla tummar och tassar <3