Jag har under en längre tid funderat på livet utan Smilla. När Gizmo gick bort blev det så tydligt, man har dom inte för alltid.

Jag älskar Smillas ras. Den är helt perfekt. Liten, robust, stark, aktiv, snäll, smidig, tålig. En sak som jag gillat mindre är att dom inte klarar kylan, men men.

 

Jag är livrädd för den dagen Smilla går bort, hon är mitt triumfkort utan tvekan. Jag har flera gånger tänkt att skaffa en till staffe, eller ja efter Smilla går bort. Men jag kan verkligen inte göra det. Ingen kommer vara som Smilla, ingen kan mäta sig med henne. Så det känns som att det skulle vara taskigt.

 

Så efter mycket funderingar kom jag på en lösning. För flera år sedan bodde jag i Australien och där träffade vi upprepande gånger en otroligt vacker ras, The blue heeler. Jag var inte så hundtokig/kunnig som nu så jag hade ingen aning om vad det var för ras ;) Sen gick hela hissen upp och det slog mig "ACD".

 

HUR bra är inte den rasen? precis som Staffen; liten, robust, stark, aktiv, snäll, smidig, tålig OCH klarar kyla. Den perfekta Smilla hunden.

 

Detta blir nog den viktigaste valet av hund jag någonsin gör. Det är inte bara för att ha hund val utan för att ha en Smilla i min flock, som jag älskar att ha.

Det viktigaste köpet, utan tvekan.

 

Så nästa hund som kommer in genom dessa dörrar är just en Australian Cattledog - ACD Varför? För jag kommer aldrig kunna leva utan en Smilla.

När? Ja det ni ;)