I Söndags innan vi skulle ut i skogen small det till mellan Yra och Smilla.

 

Dumma jag hade givit Yra en godis och inte kollat att hon åt upp den.

Jag gick in i klädkammaren och skulle hämta koppel och hör hur det brakar till där ute.

 

Då hade älsklings-Smilla gått fram och självklart kollat in den goda godisen på golvet och Yra flög fram som en raket.

Dock kunde jag bara ta tag i hennes halsband så slutade dom. Förr var hon juh fruktansvärd. Till och med Erik hade svårt att bryta dom. Men nu lixom gav hon upp direkt. Duktig tjej!

 

Smilla fick faktiskt godiset, gott tyckte hon det var :D Ingen större fara. Smilla har även blivit riktigt kaxig tillbaka och hinner säga till Yra några gånger också :D Nu för tiden låter det värre än vad det är.

 

Max som satt ute när allt detta hände (tack gud) släppte jag in och han sprang rakt till Smilla och pussade henne för fullt <3

 

Yra kom sen även krypandes och gav Smilla en puss och så var det över.

Ut i skogen och massa bus och lek.

 

Är det inte konstigt hur det kan bli? man blir så trött, Yra...suraste hunden i stan

Dock var juh faktiskt allt detta mitt fel :(