Kan du inte skriva om Yra, vad var det som hände så hon inte kan träffa andra hundar? Hur har du gjort/gör du för att jobba bort det? Intressant att läsa om skulle jag tycka, då många har samma/liknande problem! Tack för en bra blogg :)

Vad var det som hände?, egentligen ingenting.
Yra har alltid varit knepig. Hon har ett hett psyke precis som sin mor.

Hon började nog visa sina "jag vill ha utrymme,jag vill inte att den personen kommer närmre,jag vill inte träffa den hunden" väldigt tidigt, 4månader var hon nog. Ett kurstillfälle på unghundskursen sa hon ifrån då en hund kom för nära och efter det började allt.

Vi "sket" juh i det. Belönade vare stund hon såg en hund osv.
När vi var ute och mötte en hund måste hon alltid sitta och söka kontakt, då får hon godis. Bestämd måste man vara. Jag måste vara självsäker och tydlig i mina rörelser. Inte ha för höga krav.

Vi utsatte henne för saker. Vi gick promenaderna när det var andra hundar ute. Vi gick på stan där det var mer rörelse. Vi tränade vare dag.
Vi gick kurser med andra hundar under hela uppväxten,trots detta.

Yra ogillar bara tikar när hon är i koppel, väldigt viktigt! Är hon lös gör hon inget. Hanar reagerar hon aldrig på.

Hur gör man då?

Först måste man veta varför och jobba efter det.
Men som sagt möter vi en hund på promenad måste hon sätta sig ner. Sitt är en pauseknapp som gör att stressen minskar.

Hon får sitta och väntas ut. Ögonkontakt ges och hon får godis. Hunden går förbi och vi fortsätter dit vi skulle.

Men att ha det pressat då ex hos veterinären?

Ja då blir det självklart lite annorlunda. Hon får godis nästan hela tiden då för att blockera den obehags känslan hon får av andra hundar. Dock utsätter vi henne alltid när vi får chansen. För att det är bra träning.

Hon måste alltid ta sin tid på sig att hälsa på nya människor men direkt efter älskar hon alla!!


Hon får inte träffa andra hundar på promenaden men har ett gäng roliga att leka med, tikar som hanar. Och har det någon gång hänt nått? Nej :D

Oftast är man rädd själv och skapar obehag.
När Yra var som värst då kunde knappt min sambo gå ut med henne för att han var rädd att det skulle hända nått. Det känner hunden. Din osäkerhet. Jag hade mer kontroll.

Jag tror det tagit henne tills nu att lita mer på Erik.
Hon är en snäll hund som bara är väldigt osäker och knäpp;)
Jag hoppas hon kommer falla i sig själv vilket hon redan gjort väldigt mycke och bli en trygg tjej.