När jag gick min hundintsruktörsutbildning berättade min lärare någonting som verkligen fastnade. Självklart något man kanske redan vet men inte tänker på.

 

Vi skaffar hundar hit och dit, tikar, hanar, kastrerade och icke kastrerade, olika raser och åldrar och sen ska alla dessa individer leva ihop?

Det är väldigt enkla regler ex i en vargflock. Trivs man inte går man och är man för uppkäftig blir man tillsagd, en bestämmer om jakt och en bestämmer om vakt osv.

 

Men vi då? våra hundar som lever i små lägenheter små rastgårdar, trädgårdar och måste vara väluppfostrade inte betee sig dåligt, inte uppföra sig på ett sätt och uppföra sig på ett annat. Är det normalt för våra hundar? Hundarna är flockdjur utan tvekan och en flock i sig ska inte vara "perfekt" för att fungera. Någon måste bestämma och någon måste lägga sig.

 

Vi vill ha flertal hundar i våra hem där dom helst ska ligga på varandra och mysa, äta ur samma skål och dela ben, för det är BRA hundar och gulliga hundar.... men är det rätt? Tänk om du tvingades skeda med nån du inte gillar?

 

Sedan Yra blev dräktig har rollerna ändras lite här hemma. Vi såg direkt att Max som älskat Yra till 100 nu sket i henne och började leka med Nebbo istället. Visst Yra var full med valpar och ville inte leka men Max tog avstånd.

Samma efter valpningen och många veckor till sket Max i Yra.

 

För kanske 3-4 veckor sedan har vi märkt en laddning mellan dom två. Yra har varit lite väl hård i lek och vi har några ggr varit tvungen att säga till. Max är en otroligt snäll hund och låg. Han sätter inte emot utan lägger sig direkt.

Men nu när Yra varit för hård ett tag och innan ignorerat han el ja visat sig svag har det känts som att Max fått nog.

 

Yra har alltid bestämt saker. När man ska leka och när leken är klar. Hon får bita hårt men inte nån annan. Hon behöver inte dela leksaker men dom andra ska osv.

 

Igår iallafall var det dax. Yra sa till utan anledning för hårt och Max svarade. Först med stelhet och morr, precis som man ska. Han kollade bort sänkte huvudet. Men pucko Yra tog inte det och sa emot och det var igång. (nu låter det som värsta hundslagsmålet men det var det absolut INTE) Dom stod och morrade, Yra "högg" tre ggr och Max en och efter den var det klart. Yra la sig ner, kollade bort, svansen mellan benen och öronen bakåt. Efteråt gick dom ut, lekte och sen in och åt ben bredvid varandra. Den enda skillnaden vi märkte var att Yra var mer uppmärksam, läste av extremt mycket och det har hon aldrig gjort.

 

Vi är ABSOLUT INTE för att hundar ska göra upp och självklart låter vi inte våra hundar slåss, herre min gud. Men i detta fall hejjade vi på Max och faktiskt lät dom lösa det själva. Jag var nästan 100% säker på att Yra skulle lägga sig och tro mig...hon BEHÖVDE detta. Men men inge mer än så, inga hål, inget blod, knappt nått slem och jaa....sen var det klart.

 

Det är en annan sak med två tikar. När Smilla och Yra gick ihop var det på liv och död. Ni som sätt slagsmål mellan ex två hanar och två tikar vet skillnaden, hanar gör upp inget mer med det men tikar....det är på liv el död. Där går man in, där stoppar man OAVSÄTT. Men denna gång kände vi att det behövde just pga den är laddade känslan som fanns i luften och ja, vi ville att Max skulle vinna för Max är en utmärkt hund och hoppas nu på att Yra lär sig saker, lär sig läsa av andra och inte ligga tre steg före hela tiden.