Det är otroligt, jag kan inte förstå det. Den natten allt hände är fortfarande så fruktansvärd för mig, jag kommer ihåg alla deras ansikten, allt varje valp hade som var speciellt. Även fast jag nu inte vill ha det i mitt huvud för jag vill gå vidare ser jag dom hela tiden... fy fan. Önskar inte detta min värsta fiende.
Men klockan tickar och saker börjar hände. Det första var regg av valpen. " hur många levande valpar?"....1....
stamtavlan, 661 kr för EN stamtavla.
Beställning av besiktning och valptest.... EN valp....
Nää fy åt helvete alltså.
Snart är han där, 8 veckor. Och jag kan inte sluta tänka på hur det hade varit med alla sex springandes runt, vet iofs en sak och det är juh att jag hade tvingat Erik att ha kvar alla :D tror inte ens han hade kunnat sälja dom vidare haha.
Men sex st som springer, busar, kissar, ylar, äter, tuggar.... Jag hade gjort VAD SOM HELST för att få ha alla här, varenda en. Jag vill jag vill. Mina bebisar...
MEN... jag är så lycklig över denna EN. Denna kille som sov på mitt bröst i 3 veckor, han som fick mitt hjärta att sluta slå varje gång jag tittade till honom "lever han"??
3 veckors strecket var en underbar dag, lycka!
Han har en otroligt speciell palats i mitt hjärta, redan nu. När han viftar på svansen och ler när han ser mig stannar hela världen upp. Han är en underbar kille och finast på hela jorden, för mig är han det, helt perfekt, precis som jag vill ha honom.
Men man kan inte INTE tänka på dom andra fem, speciellt lilla svarta <3 oj oj oj vad mitt hjärta gick sönder när han gick bort... hans ansikte ser jag hela tiden. Det var juh faktiskt han vi skulle spara :(
Så som ni förstår, lycka och sorg i ett <3
