Hundmänniska!
Man brukar säga att hundmänniskan är den värsta sortens människa (på andra plats helt klart hästmänniskan)
Brukar tänka på detta ibland, det är verkligen så. Ingen kan lägga sig och varje individ gör rätt oavsätt. Intressant.
Vi pratar bara hund med andra hundmänniskor eller vanliga är lite skit sak samma sålänge man får prata om sin egen hund.
När jag bara hade Smilla och Gizmo var det inget sånt prat. Om meriter,utställningar osv. Då bara va man och fy fan va det var roligare.
Media har juh självklart gjort det bättre eller värre. Bättre ifall man vill synas men värre om man inte vill. Eftersom jag själv ska ta en kull på Yra har jag just tänkt på detta mycket. Vad vill man ha för krav? Att man ska veta allt? Ha tillgång till all information?
Och jag är kluven. Tycker själv det är skit roligt att lägga upp bilder och filmer men otroligt mycket för min egna skull."oj vad hon/han blivit bättre,utvecklats" "haha tänk att hon/han var sådär förr"
Sen är det självklart att man lägger upp bilder för att man är stolt och för att hundarna är ens allt. Men hur tänker man själv som uppfödare? "Jaja din 5 månaders valp kan sitt" eller är man genuint intresserad?
Hund har blivit så stort och växer hela tiden. Förr skulle man ha finast hus,finast bil och nu finast hund? Låter inte det lite hemskt? Egentligen?
Klart man vill ha bra linjer/färger/temperament och en speciell ras men allt det handlar juh mycket även här om "materiella" saker.
Eller? Jag kan juh säga direkt att jag vill inte ha en Golden för alla andra har det, och alla som jag träffat har varit underbara.
Nää,hundmänniskan är den värsta människan tror jag. Tråkig :) Hur många ggr har ni inte stoppat er själva för att ni redan snackat hund i en timme med nån som inte alls är intresserad? Haha (MÅNGA)
Jag är kluven över vad jag har för krav till mina valpköpare. Klart man vill veta och se nån bild men verkligen så mycket som det är idag?
Intressanta funderingar! Jag har tänkt mycket på det där jag med. Jag har ju blandraser, så står utanför hela avels-/kennel-världen, men har tänkt mycket på hur mycket snack det går och hur mycket krav och förväntningar och status som cirkulerar.
Min nästa hund kommer att vara en renrasig för att jag vill kunna ta del av den världen, kunna titulera och göra olika bruksprov. Men jag måste säga att jag redan nu är lite rädd för att kliva in i hela status-hetsen.
Jag har fått ett intryck av att det är värre när det gäller vissa raser? Som du säger så väljer många INTE en golden för att det är så vanligt - men betyder inte det att det ligger en viss status i att istället välja vissa raser som är "inne" just för tillfället? Och att det ligger en viss status i att välja "svårare" raser? Vad tror du? Du har ju lite mer insyn i det där eftersom att du haft lite olika typer av hundar. Vore intressant att höra din bild av skillnaden!
Som blandrasägare så är jag glad att slippa hetsen, men nackdelen är ju alla fördomar och åsikter som man får höra om blandraser. Mina hundar har bara två raser i sig, men trots det så tycker folk att de bör avlivas eller inte borde få finnas. Det finns rätt mkt idioter där ute.
