Kom hem!
Det är så fruktansvärt tomt här hemma.
Jag går runt som levande död och saknar Gizmo så det gör ont i hela kroppen.
Igår vaknade jag till som vanliget av en mardröm om Birruten och skulle ta ett glas saft. Gizmo låg alltid nedanför mig och när jag klev ner klev jag på en tröja....jag utbrast nej men guuuud förlåt birren älsklingen. Men de var juh bara en tröja:(
Det är tyst, inte "stökigt"...det är bara för tyst!
Jag trodde alltid Gizmo var den som skulle bli trettio och finnas där för mig för alltid.
Det är det som gör mig så fruktansvärt ledsen och arg. Hur ska JAG klara mig utan han?
Han var mitt allt, mitt liv, han var min. Det var bara jag som fick gosa med han, ge han mat, godis osv.
Han älskade mig oändligt....och jag lika så.
så kom hem nu min älskade älskade Prins....inget är sig likt.
Du hatade när jag var ledsen, du kom alltid och tröstade mig och myste med mig lite extra...Jag behöver juh dig nu.
Jag saknar dig och älskar dig så...
För alltid. Från månen och tillbaka.
Du är mitt ALLT<3
Kommentarer
Postat av: josefine och mavya
usch! nu kom tårarna på mig. känner igen mig i det du skriver. idag tänkte jag extra mycket på min hund som fick somna in, kanske för att du innan skrev om gizmo, och det gör fortfarande ont. men det blir lättare <3 kram till er
Postat av: LENA
En massa styrkekramar till er!♥♥
Postat av: Rebecca
Jag blev också tårögd. Och ovanstående kommentator snodde mitt "usch". Hemskt är det. Han har det förhoppningsvis bättre nu. <3
Trackback
